Helsingborgs-Posten – 2 juni 1862, sida 2

— — — — ————— — —— — — — — Hans dotter var, oaktadt sin sanna välgörenhet, mindre vek, och när gubben utan urskillning ofta slösade med sina gåsvor. hande det sjg någon sang alt hon satte p for hans gifmildhet. Hon egde sitt lilla moderne, som, besligande sig till 10.000 rdr, var helt och hället ograveradt, och hon hade, i händelse af något hastigt pakommande behos, sorseu sig med en sparbanksbok, som hon dock ganska osia anlitade. Den betydliga SFumma, som Prosten för närvarande innehade, var honom så osormodadt tillhandakommen som om den nedfallit sran skyarne. Kn person som for några år sedan lanat en liten summa hade nu på en gang iabelalt kapital och ränta, Ser du huru misstrogen du är, Carin, sade ban; vjag visste väl alt han isinom tid skulle betala mig.? Ja, detivarihan,? svarade hon ; )men ösverräkna nu hurn många som lurat sar. lvad betyder det när jag slipper lura någon. Ingen finnes som jag är skyldig ett runstycke; men vet du hvad, Carin, du får ej ur sparbanksboken uttaga de der penningarne. Jag vill sjelf hjelpa mitt skriftebarn; kom ihåg, fortfor han rörd, alt jag både konfirmerat och vigt honom samt döpt och konfirmerat hans son. Nej, pappa lilla, nu blir det Som jag vill. När de styfrarne, som nu lyckas bränna pappa, inkommo, hade jag en enda sallig tolfskilling i hushällskassan och pappa blott en tjugofyraskilling i salligpungen, som pappa kallar den; om det elt tu tre skulle komma några gilmildhetsfantasier öfver gamle far, så kunna dessa styfrar komma rätt väl till pass; hushållet kostar dessalom rätt mycket.