Helsingborgs-Posten – 19 maj 1862, sida 3

HwFarjehanda. — J ett danstt blad från Berlin of den 11 dennes läses: J anledning af wart votteries sista dragning förtäljes följande pilanta historia: På ett större gods hade en informator, fom war hemligen förlofwad med en af fruns fate tiga slägtingar, en syjunafru, af fiera godsets tjenare, pigor etc., fått det uppdraget, att under sitt wistande i en nära belägen större stad förs nya de respektiva lotterisedlarna. Utan att wi dare tänka derpaå, inskref han de olika nummer med egarens namn i jin annotationsbok. En månad är sörliden, informatorn har redan för längefedan aterwändt till fin plats, då han plötsligt en dag af tollettören far underrättelse om, att ett af de nummer, fom han under den och den daton hade förnyat, är utkommet, med 40,000 thlr. Han tager strar sin annotationsbof och finner att det är köfsapigan, som är den lyckliga, och för att nu få blifwa delattig i hen nes egendom börjar han att för allwar göra fin fur hos fötsvigan, fom wisserligen ide war få wacker fom syjungfrun, den stackars öfwergifna Wilhelmina; men 40,0001 Kötspigau, fom ide hade gjort fig hopp om ett fa godt parti, ffyn: var att ge honom sitt ja, och på grund af 7de älffandes gränslösa färlef blifwer brölloppet firadt sa fort som möjligt på sjelfwa godset, då frun säledes fer fin älfflingside gå i fullbordan Stackars Wilhelmina! Sedan wigseln egt rum, meddelar den sycklige äkta mannen fin hustru, att hon har wunnit 40,009 thlr på Lotteriet. Då Votta, få hette wår kötspiga, får denna uns derrättelse of fin man, swimmar hon; det är glädjen, öfwerrasknngen, tänker äkta mannen; men, ac och we! Änappt flår hon åter upp sina ögon, förr än hon i största twiflan, gråtande berättar honom, att hon allaredan för läng tid sedan fålt fin sedel till frun. Detta flag war för hardt för informatorn; nu war det hans tur att blifwa wanmättig, och huru ftor är ide hans harm öfwer det öfwerilade altenstapet, då han öl