Helsingborgs-Posten – 16 maj 1862, sida 2

ET— gods i trakten af Sodertelje hade hon vissa gamla, som åldrats i hennes tjenst. hvilka hon alla år, utan afseende på aod eller dyr tid, ihågkom med vissa alltid lika stora nådegåfvor. Hon var icke elak. åtminstone ej :f berakning; allmänna omdömet utgjorde da kompass efter hvilken hon styrde sitt. Följande med sin tid, värderade hon penninga nästan mer än börden. Sjelf till födseln tillhörande den s. k. Skeppsbroadeln, hade hon med sjelfva modersmjolken insupit en stark förkärlek för densamma. Enligt hennes åsigt var toiletten en högst vigtig affår. Det enda anmärkningsvärda rörande denna medelålders enka, var att hon med grefvinnan Nordenheim någonsin kunnat komma på en vän— fot, så olika voro dessa qvinnor till karakter, vanor, åsigter och äfven älder. Rudolf, hennes ende son, hennes Rolf, som hon vanligen kallade honom, var hennes idole. Från barndomen van alt tillfredsställa alla i hans hjerna upprunna fantasier, hate han vid 27 års ålder i ymnigt mått njutit af lifvet. Som löjtnant vid lifgardet till häst fattades honom ej tillfälle till utgifter; men icke destomindre påstod man att han egde rangerade affärer. Han var en vacker karl; hans umgangessätt behagligt och ledigt, lika infagande med gamla som unga, och i de större sällskapskretsarnes analer hade han förvärfvat sig ett ryktbart namn. Medan vi äro på kapitlet om denne unge man, taga vi oss friheten att här insmugla en lllen konversation, som nyligen egt rum mellan konsul Wallendorff och hans hustru, Hvad säger du, Christine, om vår unga grefve 2? frågade konsuln sin fru.