Article Image
Londonercxpositionens öppnande. (Af Moritz Hartmann.) Det gifwes land, hwarest löften blifwa npp: syllda. England hörer till dessa lyckliga tand och likasom dess konjtitution, sa har också pros grammet till festen wid expofitionens öppnande blifwit en sanning. Likasom en resande Cugelss man, fom aldrig tager ett steg utan den uppe slagna resehandöoken i Handen, för att se efter, om allting förhaller fig riltigt i fonften, i na turen och i gäftgifwarens prifer, funde man också här följa Hela högtidligheten på det trycta pros grammet och öfwertaga fig, att allt war på fin platå, och att, mahanda med undantag af några miniftrar och den lagerkrönte diktaren, ingenting manterade. Till och med hwad man ej timde på för hand utlofwa halla uppfyttdes, ty allt gick ide blott ordentligt till utan ajwen lyckligt, hwillet wertz ligen är rentutaf ett underwerk. Allaredan dittida på morgonen strömmade till från alla mer dens lanter of wagnar hela rader af en engelsk mils längd bortat den puntt, som i dag minst en million Londonsta hjertan längtade efter, ec mellan dessa länga rader af wagnar rörde fig fotwandrare; längst utåt wågar och gator stodo ogenomträngliga menniskomasser, i sjelfwa in: dastripalatet woro minst 20,000 lyckliga förs samlade. — Polisen war öfwerallt endast Åfagare och förhöll fig stilla — och likwäl blef ins gen ihijelilamd, öfwertörd eller arresterad, ingen mur nedsstörtade, inget upplopp egde rum, åt: minstone hade man ej hört nagot af det laget, då wi, wid feftlighetens slut, lemnade expofitionsovggnaden. Öwad fom war meft våafallande wid inträdet war den förundranswärda förändring fom sedan dagen förnt hade förfig: VV VR RE ——G2Öp ——

9 maj 1862, sida 3

Thumbnail