öfwer de aflägsnaste trakters beröring är werkligen barnslig under ett tak, som hyser naturens och konstens alster från werldens mest dolda wrar. — Mellan oss sagdt: de mönga ädla drägterna som, det förnäma folfet bära, hwilket begaf sig till fina Jhalatser, eller rättare det sätt, hwarpå dessa drägter buros war lika komiskt fom någonsin japaneserna. Dessa gröna, blå, violetta och purpurröda långa rockar från Edvard den 6:tes tid, funde i och för fig wara rätt pittoreska, om ide öfwer dem swäfwat anakromiska cylinder Hattar, trekantiga hattar eller alongeperuker, och derest de ide burits sasom nattrockar. Och lit wäl äro de, detta oaktadt och trots krinolinen på den dyra äkta hälften, fom hänger wid gemålens arm längt ifrån få komiska, fom de uns der dessa omständigheter kunde wara, derföre att med dem förbinder fig ideen om det fonfers vativa i frihet, en ide, fom har något högst wördnadsbjudande, ja, nästan rörande. Engelsmännen älffa dessa gamla qwarlefwor, såsom erinringar om den kamp för frihet och storhet, hwaröfwer de nu äro få stolta, och det stulle ide falla dem in att ens draga på smilbandet at det mest ofopiffa ans sigte, när det är klädt i något från denna his storia, i en sadan röd eller violett mafteraddrägt. Mennniskor från fasta landet kunna wid asynen of denna maskerad komma på den tanken, hwilken lycka det dock är att tillhöra ett land, hwarest man med ära och med förstånd kan fasthalla sig wid det bestaende. J Schweitz kommer man lyckligen på dylika tankar. Wi måste här förbigå en del reflectioner och det widlyftiga uppräknandet of atskilliga induftri-veprefentanter, fom deltogo i prosessionen och inskränka oss till följande ntdrag: Der såg man en märkwärdig scala af färg toner och de besynnerligaste variationer af ansigtswinkeln. Hwilket vändligt afstand mellan de gulblonda germanerna och de ebenholtsswarta från Liberia? — — — — — — Omedelbart efter representanterna för industrien gick högkyrkan i skepnaden af bispen af London, en man som är alltför ung — till så stora inkomster. Slutligen fom hela ministerium oc den fom nission, hwars hwarf det war att öppna erpoitionen å den fråmvarande förjande drottningens vägnar. Förut gick Hertigen af Cambridge och vid jans sida gästerna, prins Oscar fr. Swerge och konprinsen af Preussen; alla tre resliga oh snidiga sont granträd. — — Det hela var de utan wärdighet, men få war det blott erföre att individerna icke woro det. Man Hade ndast det enskilta intryck fom individerna åftads ommo, ett gemenfamt fom ide i fråga. — — — Då tåget anlände till den östliga upolen började den stora orchestern med: God ave the Queen! Jag stod omk. 1000 fot afägse från orchestern; werkningen deraf war närkwärdig. Först sjöng den qwinliga chören, mkring 1000 röster; på min plats tyckte jag nig höra enda stark qwinlig stämma, och det örekom fom ett trolleri att en röst kunde be errska ett få ofantligt rum. Då manschören uföll war det fom om twå stämmor sjöngo illsammans. — På hymnen följde Meyerbeers uverture.