Han tror mig alldeles för väl, den gode Theophil.? v--ar var din födelsedag 2? undrade llenrietse. J förrgår, smålog hon. förrgår ! och llenriette slog sina händer tillsamman. Och ingen visste det, ingen firade den ? Jo, jag hade bref från pappa, mamma och Antonia — hou skickade mig en liten vacker klippning.? Och Henrik visste det icke 2? Jo, det visste han.? uilvarfore talade han icke om det ? vJag bad honom tiga dermed.? -u har du lärt mig huru man skall fira födelsedagen — tack ! Som den klara, vackra sommardagen varit för Henriette bestämdt till en vigtig, betydelsefull dag, hade grefve Nordenheims mor och syster den grannlagenheten att med tystnad forbigå densamma. Händelsevis hade Astrid dessa dagar slutat ett utmärkt vackert tapisseriarbete: en på hvit silkesstramalj braderad soffdyna, ämnad att sorsäljas. Medan Henriette och Eugenie, under förmiddagens lopp, i Henrik och Theophils sällskap företagit en promenad i vagn, hade hon, sorebärande något hinder, blifvit hemma för alt fullborda monteringen af dynan. Vid Heuriettes hemkomst låg den vackra gåfvan på hennes hvilosoffa. Tack, tack! utropade hon — mot denna dyna, sade hon med den mest rörande blick, vskall jag luta mitt hufvud mot när jag dör — och efter min död skall Henrik få den.?