hvad sält; illusionen var den, att du som min maka skulle sullkomna de goda anlag du af naturen erhållit, men som genom uppfostran och andra förhållanden fått en missriglning — —. Jag ser nu klart hvad jag förut ej velat se, att du i mina armar blefve samma ombytliga, häftiga vasende som du fordom varit — — ja, tillade han i det hans ögonbryn rynkades, ?kanske sämre. Låt oss derföre bryta vår nuvarande förbindelse, men deremot knyta en annan, som, vill Gud, aldrig kan af tidens vindkast tida någon kyla eller förändring : vänskapens.? Henriettes hjerta klappade håftigt, men, dragande ett lättare andetag, såg hon på honom, i det hon sakta sade: Har jag genom någon oförsigtighet gilvit avledning härtill 2? Nej, det har du icke; men jag läser i dina ögon en ohycklad glädje — — och jag tackar Gud, som ingifvit mig denna tanke.? Han drog ringen af sitt finger, hvilken han lade i hennes venstra hand, under det han befriade henne från sin gyllene boja. Läggande sin arm kring hennes lif slöt han henne intill sig. i Tag denna broderliga kyss säsom ett insegel på värt nya förbund, och om du i någon svår kritisk stund skulle behöfva elt stöd, en medlare mellan din och dina föräldras vilja, så vänd dig till honom som en gång var utsedd till din make.? Henriette gret, och med en innerlig hängifvenhet slöt hon sig nu till hans hjerta. Du är bra god, Charles Emil! — jag hade ej förtjent detta af dig. Men hvad skall pappa, hvad skall mamma och hvad skal hela orten säga ??