ä 3333ooO VO VO — — )os dina föräldrar åtager jag mig denna samma afton att rangera hela affaren och hvad hela orten skall säga, är mig temligen likgiltigt.? Men icke så för mamma.? Det kan väl vara, återtog han; men skulle vi båda uppoffras för hennes fåfänga, hennes menniskofruktan ?? Båda uppoffras ? upprepade Henriette. )Ja, båda; ty tro mig, ingen man skall bli lycklig med en hustru, hvars kärlek han tydligt ser att han ej kan vinna.? Han höjde rösten, och pannan lade sig i i mångdubbla veck. PVågar jag fråga när du fick denna ingifvelse 27 Under din sjukdom ... och derföre bad jag till Gud såsom jag förr aldrig bedt honom, alt du skulle lefva, så alt mig blefve tillåtet återskänka dig friheten. Jag ville ej alt du skulle dö, sangslad vid honom som du icke älskade.? )Sä ädel du är,? utropade hon enthusiastiskt. Ack ja, af hela min själ, hela mitt hjerta vill jag vara din vän, din syster.? voch tillåt mig då, min syster,? sade han, qväfvande den tår som var nåra att uppstå i hans öga, all få lägga ett ord på ditt hjerta : fullborda det vackra verk du tyckes hafva börjat, — det att bortlagga de fel, som bortskymde det i grunder goda och älskliga i din karakter. Ja, jag vill försöka,? lofvade hon ; )men nu en bön, Charles Emil — så vill jag alltid kalla dig — mottag som ett minne af mig den klocka, som jag tostamenterade dig. Tack ! svarade han, i det han tryckte hennes hand.