Helsingborgs-Posten – 25 april 1862, sida 2

För en sjerdedels timma lemnade Astrid sin vän och inträdde i ett annat sjukrum. Tätt invid sängen satt i en länstol, med ryggen vänd mot dörren, en henne välbekant kär person, som mot stolkarmen hvilade armen på hvilken han lätt stödde sitt hufvud; blicken var oaflåtligen fästad på den slumrande: modren, och först när han kände en hand lägga sig på hans skuldra, vände han sig om, och vid den häftiga rörelse han gjorde, öppnade konsulinnan ögonen och såg Astrid sluten till Henriks bröst. Såå, du fick ändtligen komma! Henrk, uppehåll icke Astrid, låt henne få vara bs milt barn ; gå, gå, för all del — min älskling är visst ensam. )Nordenheim är hos Henriette,? invände Henrik. )Slåpp henne genast!? nästan befallde konsulinnan.