Helsingborgs-Posten – 11 april 1862, sida 3

5Jwarjebanda. General-Guvernören i Skåne, Fältmar stallen Toll mötte en dag, då han war ute oc giä på w. ågen. wid Beckaskog, en dragon, ridan de i full carriere. Toll anhöll honom och p fragan is efter orsaken till den hastiga ridter framlemnade dragonen ett ord derbref fran si Ryttmästare till vöj tnanten, putecknadt: Åfort skaffas i carriere. Toll, fom wisste, att Rytt maitaren Häll pu att förlofwa fig med vöjtnan tens syster och fom ide utan skäl trodde bref wet innchålla ett inneligga ande till flickan, to upp sin blyerts 5 skref på brefwet: Mer angenämt än angeläget; fortitaffas i skridt. Toll — Fredrik den sjette och diktaren Juge manu. Följande, hwiltet den aflidue Hade be bestämt att upptaga bland sina minnestecknin gar, hwilta döden hindrade honom att fullborda berättade ! han en afton i ett sällskap tort för jur död. Sedan andra upplagan of Waldema Scier war nilonmen, önskade sörfattaren attan wända det derigeno m wannd honorarim u — fon just ide war detydligt, enär Jngemann önskad utt hwar och en fa dilligt jom möjligt sktulle kunne staffa fig be sesterländsja romanerna —till er resa i utlantet. Han war da anstålld fom let tor wid Sorö ckademi oh elltsa, sasom fong lig embetsman såulle ask; da tonungeuns tillåtels att lemna landet, sötte han andiens hos Fre dit den sjette, som emottog Honom mycket män ligt oc) samtalade med honom om hans ro maner, fastän konungen, föfom kändt är, ick myctet fästade jig wid Jöreteclserna inom de litterära omradet. Under talets u frågad konungen författaren: Meen, furu kan ni he råd att göra en en resa, det fostar ändå er hel del att resa, och er lön fom Leltor wid ESorö atademien fan ju ide wara tillräcklig dertill? — Dag reser på konglig rafning ers majestät! swarade diltaren med den stälmsen min fon tlädde honom sa wäl, och fom alltid på sörhand angaf att han mille jga nagot muntet. Kos miuseåf som förmodligen trodde att diktaren mille öfwerrumpla honom och salunda slaffa ja respenaing. i, atertog: ch Fu fonglig råtning? — ÅÅJa, ers majestat, det är på hans m:t oto nung Valdemars rätning jag ämnar resa, derest ers maj:t tillater det. — Råå, fålunda! ut: ropade tonungen och log jertligt. —!— — ——