yluru skola de veta hvad han arnar göra? inföll Carin. Kindens röda blommor försvunno, då Henriette med allt det lugn som hon i rösten förmådde inlägga, frågade : Iror mamsell Carin alt ryktet är sant 2 vyuUminstone ser det så ut, svarade Carin likgiltigt; han är ofta på Hjelmsätra. vyen det kan ju vara någon annan orsakDe äro lika gamla.? yLika barn leka båst,? svarade hon småleende. yhlvad tror mamsell Carin 20 återtog llenlietle. Carin tror,? inföll den gamle med mildhet och allvar, att den der saken ej kan imressera henne som snart är färdig att förena sitt öde med en annans.? Hennes blekhet blef ännu ytterligare, och mamsell Carin kunde genom hennes sänkta ögonlock se huru tårarne svällde i hennes ögon. Den goda qvinnan, ehuru ringa sympathier hon än för Henriette egde, kände ett litet styng i sitt samvete öfver det lilla, ehuru ingalunda obetänksamma skämt hon tillåtit sig öfver den senares svaghet. yprosten viger mig ju sjelf 2? inföll Henriette hastigt och fattade Zellermans hand. Han förde handen öfver ögonen. nyluru skulle jag det kunna ?? svarade han. Åhjo,? återtog hon hästigt, lika så väl som predika. Nog kan prosten brud... vigseln utantill ?? stammade hon. y-ej det kan jag icke — och formen, bruket vill alt man skall viga med boken i hand.? nFormen, formen, o den förhatliga formen! utropade lenriette.