2 Högskolan. Y Narrar utan wett i wettenskaperna, Er slutjats är förwänd. IV. 7SÅ höj den stolta hjessan! Si spänn den wida wamben Och lyft en jättes gap, Och, djerf som fablens groda, Swälj millioner ankar, Swälj myriader ämar Af — luft och högmod! 8 wårt sednaste nummer ansågo mi mäng: den af dem fom förfäkta de gamla spraken fu fom nyttiga eller nödwändiga för bildningen i wara dagar, wara sjelfbedrague, wilseledda, ehuru ocksa en och annan tydligtwis omfattar tluesicitetens fal af hedniskt högmod för ett få strankor uppresta mellan folkklasserna, för att med obegripliga frafser kunna förs bluffa en okunnig hop (Mätt sa! atminjtos ne gäller det fullkomligt om wissa skräslare, som befatta fig med klasficitetens fat.) och Ytz terst herrska dfwer folket genom foltets ocnigs hyet och den ena klassens fiendtlighet emot den andra. (Alltså: jemulikhet i allt, äfwen imwes tande! Jngen far weta mera än mängden wet.) J 99 fall bland 100 leder den klassista uppfostran derhän (Hwilken twärsäkerhet i stf feruppgifter!). Wi degynna med det latinska språket. Grammalica latina fommer poj;arna att griz na. Om nånfin något fpråt förorfatat olydsalighetens grin, är det wal det latinska, och det med stäl. xfwerfättningar, stilar, g ra mma tikor, krior, allt skall göras på detta fpråk. (CD du milde Melander! Ho funde trott nas got fådant, om det ej uttryckligen statt i — Öresnudsposten?! Att pojkar göra stilar vå latin, det händer wäl ännu i wara skolor, äfwensom det fordom har händt, att de gjort öf: wersättnängar och krior vå latin; men aottgös ra grammatikor vå latin, det har jag da al: drig hört wara pojkars göra, förr un jag blef upplyst af D. P. Hwilten upptackt, mina mäns ner! Och sedan att göra allt, hwad de göra, på latin! Är det möjligt? Men måhända är det en stilistisk öfwerdrift.) En otrolig massa