På den Danska strand stod man wid man. Jngen wågade fig ut; nej, ingen. Plötsligt sprängdes då den täta ringen, Od ur ringen trädde ensam — han. Jeg vil gaa! Förgäfwes warningen, Föreställmngarna! Allt förgäfwes! Se hur blicken tänds, hur barmen häfwes! Nordens fon få känuer man igen.