Helsingborgs-Posten – 28 mars 1862, sida 3

skilla sammanträffanden ; hennes mor var en rik, nyckfull och imperatorisk qvinna, bördig från Holland, och hyste en fientlig känsla mot mannens och dotterns sadernesland. Hvarje vår, då sjöfarten blef fri, skulle hon öfver hafvets vågor till läglanderna vid Nordsjön, dit dottren oftast medfoljde; den senare var blott två år yngre än jag, men en vek alskande varelse, utan förmåga alt stålsälla sig mot andras makt och myndighet; hade hon haft din moder? — han fattade Astrids hand, som han tryckte till sina läppar, till sitt hjerta — då hade hon?, återlog han, blifvit en sortrasllig qvinna; men hennes mor ingaf henne blott sruktan, ingen kärlek ; innan hon lärde känna mig var sadren hennes allt; du vet att grefviunan Nordenheim är kötislig kusin till Ehrenflykt; heunes man var på den tiden president i Bergskollegium och bodde i Stockholm, i foljd af den icke så aflägsna frändskapen var det ett lifligt umgange mellan Nordenheimska och Ehrenflyktska husen; Selima, så hette min ungdomsbrud...? Brud! eftersade Astrid långsamt, och inslinkimessigt dragande sin hand ur hans betraktade hon honom med en blick af outsäglig förvåning. Ja, brud! — återtog Henrik ; — rygga icke tillbaka för det ordet, min älskade...? Nu tog han åter hennes hand i sin — derför är jag icke desto mindre fri...och har gifvit dig ett hjerta der du ensam thronar.? Men kan man älska mer än en gång 20 frågade hon sakta. vJa, man kan det,? svarade han med klar musikalisk ton. Men jag återtar träden af min berättelse. Selima, i det närmaste jemn