Helsingborgs-Posten – 17 mars 1862, sida 3

som annars aldrig drar på munnen, hon skrattar jemnt. Jag tror ait du icke skulle göra så dålig figur i en kallekonselj, aterlog Theophil skämtande. Blir du elak Theophil ?? sade hon i det hon med ömhet sag honom in i ögonen, eller?, tillade hon med att smärtsamt uttryck i sitt ansigte. kanske all jag ar elak eller alt jag blifvit det om jag kunnat tala och höra som de...och da ma jag tacka Gud. Ach hela hennes gestalt hade nagot verkligt rörande nar hon uttalade dessa ord. Ian svarade med en blick och en handtryckning. Klockan 40, enligt mamsell Zzellermans beslut, voro borden serverade, der man på stående fot förplågade sig på bästa sätt. En timme sednare sutto de åter i sina slädar. : Det var fullmåne ; Luna sken som ett silsver och upplyste hela nejden. rBalen var ganska animerad och rolig, sade Asirid, )ech ekläreringen var verkligen rik? Men den här ekläreringen år andå klarare?, svarade Henrik, kastade ogonen rundt omkring sig. Pet tror jag, smålog Astrid, skenet af tusende ljus forslär ej mot dem vår Herre i sin godhet satt på sin himmel att lysa om omenätten. Hvad han är nådig, vår Gud sade hon ur sitt fulla hjerta; det der ljuset? — hon såg upp åthimmela — har lyst och skall lysa mången fattig vandrare, mänget sader-och moderlöst barn, som på enslig stig letar efter ett hem. (Forts.) — —