Helsingborgs-Posten – 17 mars 1862, sida 2

Mamsell tillåter väl en promenadpolonäs efter maten ?? frågade Henrik. vNej, alldeles icke!... Se nu kommer hela tåget — och hvad ser jag -— kapten Liljefelt och grefvinuan Nordenheim i den första släden och kaptenskan med sina döttrar i grefvens rack, som han sjelf kör. Hvarföre i all verlden kör inte grefven för baroas syster 2 pet är nu det åttonde nnderverket som skett i veriden, menade mamsell Zellerman då hon tillika med Henrik mottog de ankommande, när till och med kapten Liljeselt reser på bal och slädparti. vJag kan väl också någon gång slå mig lös,? svarade han gladtigt. Alla voro serdeles animerade; kaffet var makalöst; det var varmt och ljust i rummen, som lågo åt solsidan, det var sol i blickarne och sol äfven i lynnena. Med försonande ögonkast närmade sig de förlofvade hvarandra, och Henriette, som i dag valt en kostym, hvilken var i harmoni med hennes ansigte, var skön som en nyss utsprucken ros. vvar inte ond på mig Charles Emil!? sade hon sakta, läggande handen på hans arm; voch som bevis på alt jag hoppas du förlåter mig, har jag afslagit grefve T:s uppbjudning till promenadvoionäsen, med hvilket värt nöje troligen skall börjas — förlilande mig på din godhet att du dansar med mig. vom jag nu hade bjudit upp en annan, skämtade han, som det tycktes, i ett ganska blidt lynne, Åhvad sade du då ? vJag blefve ledsen,? och hennes blick an