Theophil hade emellertid fört Antonia i ett aslägset kabinett, der han satte sig med henne i hörnet af en soffa, så alt hon, oaktadt de mellan alla rummen öppnade dorrarne, ej kunde se ut åt danssalen. Han hade lärt sig tala hennes teckenspråk, och började: Var det ej godt att komma ut i friska luften, ej angenämt all forsoka foret 2 ÅÅhjo. Men hvarsore har du satt dig här inne hos mig ?? smålog hon, 1 det hon saltade hans hand. yperföre alt det roar mig att tala med dig — att vara med dig. vpu är bra god, Theophil — är det derföre alt du är prest?? nJag vet icke om jag är god,? svarade han Jcende; men goda borde val alla vara, antingen de äro prester eller icke. nyjen en prest bör vara bättre än andra.? uysan är ock menniska, svarade Theophil med mildt allvar. ypet skall vara; men säkert kommer du sjelf Invarje ögonblick i ditt lif i håg att du är prest.? vJag ville åtminstone göra det. ypu tror kanske,? återtog Antonia, alt det gör mig ledsen att se huru de andra roa sig, efter du fört mig hit in ?7 Du skulle kanske vilja se dem? räÄn ja, hvarför icke — om en stund.? och om en stund förde han henne ut i salen. Det var ett sällsamt förhållande mellan konsul Wallendorff och kapten Liljefelt: den förre närmade sig med en viss nedlåtenhet flere gånger sin förvaltare, som, man kan nästan säga, med högdragenhet, höll sig på ett visst afstånd.