Helsingborgs-Posten – 17 mars 1862, sida 2

tog ell sorgset uttryck, ty jag vil hriskade hon, att allt skall bli godt ien.? poch det skall det bli,? svarade lan ömt, men allvarsamt, i det han förde heme fram till fru Liljefelt. yvägar jag anhålla det fru Liljesel tacktes öfverflytta sin rättighet på min fästnö — ty du skall veta, Henriette lilla, att öfvertygad: som jag var det aresfve T. skulle uppbjuda dig till promenadpolonäsen, tog jag mig. friheten bonfalla fru Liljefelt göra mig den äran som hon ock lofvat.? raf hela hjertat cederar jag, om den så kan kallas, min ,.rättighet, svarade denne med sin milda, leende min, till henne som den egentligen tillhörer. yeu är det godt igen mellan de båda kontrahenterna,? sade Astrid till Henrik der hon stod bredvid honom, färdig att med honom börja dansen. vSå länge det varar,? svarade han; men, det bevisar huru godthennes hjerta i grunden är, ty nu var det hon som gjorde första steget till försoning, fastän det denna gång tillkommit honom. vJust derföre, anmärkte Astrid, var det henne kanske lättare att taga det, än om det varit tvertom.? Alla deltogo, unga och gamla, små och stora, alla utom den döfstumma och hennes äldre bror, i polenäsen, som var ovanligt animerad. En af ortens mest ansedda possessionater hade i Nordenheims ställe räckt handen åt fru Liljefelt. Konsuln dansade med sin lysande grefvinna och för öfrigthvar och en med sin dam, och helt stolt syntes konsulinnan, i stor paryr vid öfverste S:s sida.