Det år sorglig:, hwad den äiskt är inskräni å on mudels : med halltungufsen missförstätt umna a: jag hotar att tasa Da och martyrfro an rad? vwituelg Perma, da deremot mit sträf:vande går ut på aft ofråmftadla den badoa i si:: rät ta ljus, i sin forflaring. — syelf edau råltaf missfornandet ed wod gen Hppa flusta: mänskengmenmiskan , sa att jag gerna kunnat undwakf.i art inlam me Åruti, om jag ej welat begagne mig af :itifäåi för mt lufee mama unrmana bodar skennöf och andra, som mandra Ymörfret oc dod seus stugga alt ändtligen en gång öppua ogenen för soleus liua, d. iy. J. drega förforg derom att O. Å. i sin förstarängogestait må få lys UNd n. Meh. tFtar, OM oh 7 2 mrbbo sa och marna det arma folk, som suäftur i mörkret. Dagligen Maras mise ögons. ljus och jag fick förns fö några dmaar jckan ie . full reda på kRins råtta grattkala. J L Tungusiens bufwudsind berrfar ett ofant liat mörfer sin De ar måncas strålar solen denna sol, som äpser OM marmer, få att — 88in.:Dagehöjd. Hwem ar ej ens waltnel siria fan? — (Vin ; Ä N i såger r rwåarf — — wtf det ua, — wi, fom blifwi: få lycliga aft tå låsa — ÖrefandsPosten. å telen går upp i sin mafjetaltska dans, iotmaurt te Dodiig: vga utt 7) Aum. Lund, denna lärdem ens g framdeles efter fortjenst sa mt eget fa den, för hwars läjande enywar me warligen warnas.