Helsingborgs-Posten – 7 mars 1862, sida 2

framssälla fin uppfattning af frågan. Han förs klarade, att efter bang mening war ingenting annat att göra än att äterkalla de franffa truvs perna från Rom; ty, i motfatt fal, fule frå: gan ide strida framår, och det ena århundradet ffulle förlöpa efter det andra utan att någon förändring stedde mep romerska hofwet, fom ens daft af fruktan kunde förmåg att gifwa efter. Qwad war det egentligen Rom wäntade på? Det tror ide, att Frankrike med wapenmakt skall återgifwa det en förlorat territorium, icke beller att det sjelft fal ätereröfra det, utan det bopras på framtiden, det wäntar vå formar, och att få fe den dag upprinna då en främmar arme, efter att bafwa slagit Italien oh måbända åfwen Frankrike, skall äterskänka det de förloradt terruortet.. Härpå uppläste prinsen åsskilliga diplomatiska afistycken och dofumenter, från 1669 och intill wåra dagar, hwaraf ban försökte be wisa, att päfwens werlvsliga regemente alt bade warit dåligt. Han päminte Om det bes fanta bref fejfacen, fom president, hade skrifwit til Edgar Ney, och wisade huru romerska bofwet beständigt bade alt hitintills tidfluti: fina öron för Frankrikes råd. J mossats bårtil framböll ban den måtta, hwarmed Jsalienarna bade begagnat sig af fin återvunna frihet, öfs wergick derpå till frågan om Jtaliens enhet ec försöfte bewisa, an ingen enbet mar för Jtalien möjlig, utan med Rom ill bufwudstöd. Slutligen framssällde han den franska odupationsforpsens odebagliga ställning i Rom och fordrade utrymmandet af Rom mot garanti af en fullständigt finansiel och andelig oasfhängigdet för påfwen. Minister Billaults fwar framfals lades genom en uppfordran af marquis Botesy och häntydde i kortbet vå, att regeringen åns nade wid ett annat tillfälle yura fig om fråga, bwarföre den för ögondlicket wille inskränka fa till den forklaringen, att den polink fom nyt gen blifwit utwecklod ide hade något gemensant med regeringens, i hänseende till det omedes bart anipdda mål. Den öfsterrikiste gesandten i Paris, furst Me ternich bar, i anledning af prins Napoleons ta, wåndt fig till Thouvenel för an erballa förkli ring, buruwiwta den franffa regeringen delale vrinsene åsigter; tillika har gesandten uttrydi ngen anmärkt, an ide längre finnes någon cer fur i Osterrike, bwarför ide regeringen fan g. reg answaria för de opassande angrepp for ett blad i Verona får någon tid sedan riktar emot Jialien och Frankrike. Thouvenels swa lyder, eniigt en orrespondens till LJnd. Beigel, modet luanande. Pon börjar med ett billigante af furst Metternichs feg, och framhåller dernäs, att pring Napoleon i senaten endast uttalar fina egna åsigter, fom senator, bwilka iugalunda förpligtar den franska regeringen; slutligen ulläg. ger utrifecministern, att werlden wid förssa läg. liga tillfälle skoll få fe bwilket oförändradt (?) gett sörbållande fom råder mellan Frankrike och Önerrike. Man wåntade, ant Bilault i detta asseente flute taga till ordet i senaten lordagsmöte, då ban af annan anledning, fåfon wt fett här ofwan, uppträdde mot prins No poleon. Minister Billault löste i Tisdags sitt löfte och uttalade fig bestämdare om regeringens po linf i den romerska frågan. Man hade — fade han — tre lösningar — ett wäfja emeb lan, anungen, såäsom romerska bofwet önskade, att återgifwa päfweflolen de förlorade provin: serna och åter låta Österrikarna befärta Bo— —— — ————— —