Helsingborgs-Posten – 28 februari 1862, sida 2

Om Grefvinnan Nordenheim. med silt ingalunda fördelaktiga utseende, varit en fattig borgareenka, skulle måhända ganska få uppskattat hennes verkligen redbara egenskaper. Men nu framställde hon af de flesta som ett mönster, ehuru gudnås det ej var rätt många som sogo henne till eftersyn. Redlig och sanningsälskande, kunde man tryggt förlita sig på hennes ord och löften. Intet högmod, intet skryt rojde sig i hennes våsende. Hon talade ej mycket, men långsamt och tydligt, och i ett vårdadt språk kladde hon sina ord. voch Liljefelts komma verkligen? frågade hon sin son. Ja, han lofvade det mig åtminstone, men kanske mamma ångrar sin eftergifvenhet för min vilja, ty det är ju ej brukligt att någon bjudes innan han gjort första visiten.? vhorst och främst har du rättighet att i ditt hus bjuda hvem du behagar, och äfven om jag hade något att säga, skulle jag i detta fall vilja göra ett undantag för Liljefelts, efter deras belägenhet är mindre lycklig. Efter något uppehåll tillade hon: Jag är ledsen att ha blifvit inblandad iintrigen... jag tycker ej om det mystiska.? vvi få ej kalla det intrig som kan undanrödja många obehagligheter och befråmja ett godt ändamåld, svarade Nordenheim. vDet här blir den sista Jul jag tillbringar på Hjelmsätra. Jag lemnar med saknad ditt hus.? Ivad skall jag då säga? Min saknad blir slörst.? Du vinner ju, eller tror dig åtminstone vinna på bytet — och Gud gifve att din tro ginge i fullbordan!? Jag förstår hvad mamma menar, och ännu