Så går det till. Novell af PILGRIMEN. (Forts. sa. nr. 22, Henriette hade erhållit hvac man kan kalla en dyrbar uppfostran. Hon hade sedan hon var älta är varit i de mest ansedda pensioner, men, utan lust och saknande utmarktare anlag, larde hon siz ingenling. — For alt muta sina larare. hvilka just icke tilshorde de aldra samvelsgrannasle, slösade hon på dem sina artiaheter. — Hennes uppfostran var slutad och det hon kunde var halft och ofullkomligt, hon spelade litet dansmusik; tog ut ett och annat lättare stycke; målade en och annan blomma, läste med tilihjelp af lexikon mindre svår fransyska, äfven tyska och hade låst litet engelska, men som hon på senare tider inskrankt sin läsning till på svenska ofversatta romaner samt originaler på samma språk, hade hon nu vid aderton ar glomt hela sin lilla sprakkannedom; hennes historiska och geografiska lexor hade försvunnit ur heunes minne. Hennes uppfostran hade emellertid efter konsulns forsåkran kostat 1600 Rdr, och hvaud behöfdes det väl mera? rX. Hjelmsätra hade uroprungligen erhållet sitt namn efter sjön Iljelmaren, vid hrars strand