Helsingborgs-Posten – 21 februari 1862, sida 3

väl, alt derom lemna er en liten upplysning. Man bor ej onödiutvis gifva laslarena rim. PAL sonodigtvist gilva lastarena rum — hvad vill det saga? hyet kan finvas förhållanden? sade Theophil allvarsamt. då pligten bjuder oss all höja oss ofver menniskans omdomen . .. nen hår skulle det ej gagna till någonting. hkastande ogonen på bokmarket, som hon lagt bredvid sig på bordet, yttrade han: Det ar bra vackert, men tillat miz fraga: hyarfore utesluta tornekronan från korset ? ).)O, svarade hon, ?det har alltid soressallit mig vackrare, om man på korset fastade en krans af sargåäl-mia-ej. i stället for en af lornen; det vore ju da som om en rost fan korset ropade: forgat mig icke. Och Theophil. som sett så många skiftande uttryck i llenrieties ansigte, såg nu ell nytt der uppenbara sig: något fromtandak s— fullt, hvarigenom hon blef ånun mer im 4gande. Del var en uy, men vacker tanka, 8:— rade Theophil; och sorlat mig, om jag Unlägger : alt en sådan tanke säkert var en väckelse osfvanisrän, en inbjudning tiil et bällre lik EU battre lill upprepade hon. Ar mitti lif då ej — som det bor vara 27 Tvenne förmak skiljde salongen, der pianot stod, från kabinettet. Tonerna hordes genom de öppnade dorrarne till dem som nu ensamma — hvilket de sallan gjort — sullo i det sistnämnda täcka rummet: Astrid sjöng en aria ur Skapelsen ; de lego, båda två, flera minuler. vpet är vackert, nej vackert, är för litet sagdt, det är hänforande, skönt...hvad A