Helsingborgs-Posten – 21 februari 1862, sida 3

lifvet och sedan hoppa öfver bord. Båten kunde endast rymma åtta eller nio ntom besältningen, så att de måste ro tre eller fyra gånger emellan de båda fartygen, uti en förskrackligt hog sjogång. Då de kommo nära nog till vårt fartyg blef en lina fästad omkring medjan på hvar och en af de nödställde, hvarefter de hoppade i sjon. Ni sinner således alt de stackarne måste gå öfver bord tvenne gånger innan de voro i sakerhet. En dum irlåndare fästade linan omkring benen och hoppade i sjön, hvarvid sotlerna voro ofver men hufvudet under vattnet, så att han var nära att drunkna. De förlorade alla sina kläder och saker, men fingo torra kläder af oss. Vår egen bål kunde vi ej få upphissad, utan måste vi hala besättniugen upp och låta båten sacka aklerus. Nästa morgon togo vi den upp, men fingo den alldeles sönderslagen. — Då vi kryssade utanför Florida och Georgia togo vi en båt med två man uli, hvilka hade rymt från ett ställe som hette Fernandins. De hörde till Norra Staterna; men vi trodde alt de voro ute for alt lotsa in något fartyg, hvarfor vi förhörde dem mycket strängt. De hade varit flera dagar till sjos i hopp om alt pälrassa något unionsfartyg. Så fort viblefvo osvertygade om hvilka de voro, blefvo de mycket vänligt emotlagne. Pe berättade oss att folket uti Södern hade det mycket dåligt, att der var inga metallpenningar, utan endast papperslappar och att den som nekade att taga emot dem blef kallad en förrådare eller en damnd Yankee, hvarefter hans hus blef taget ifrån honom. Det var icke tillatet för någon att forblifva neutral; man mäste forklara sig för det ena eller andra partiet. Om någon påträslas som är for Norden (Unionen) så blir hans egendom consiskerad och såld för rebellregeringens rakning. be ha mycket ondt om beklädnad, isynnerhet skor; de hade hvarken the eller kaffe och ej tillrackligt förråd af mjöl, deras soldater åro till största delen klädda i alla möjliga kostymer och äro merandels mycket trasiga. Ja. fodoämnen äro uppjagade till oerhordt pris, och de kunna ej lefva på socker och bomull. — Jag vill nu omtala tilldragelser, da vi togo in Hilton Head. Alla de hvita invånarne flydde till Savannah och Charleston, det fanns endast en hvit man qvar i en liten stad som hette Beaufort. Mannen var blixt full, så att unionstidningarne hade honom såsom karrikalyr. med underskrift: The drunken man at Beautfort!? Alla kanonerna togo vi från denna plats och planterade dem vid de förskansningar vi eröfrat. Regrerna här voro vilda och rasande, så all de togo allt hvad de kunde komma öfver och hvad de ej kunds begagna förstörde de. Flera af dem hade blifvit ihjelskjutne af de hvita, emedan de ej ville följa sina herrar till Charleston eller Savannah. En gammal neger, som hörde till en plansage, hvilken egdes af en rebellgeneral vid namn Fripps, berättade mig alt hans Massa? sagt ät honom samma dag som hataljen borjade: 7Du svarte rackare, kanske innan aftonen har du en annan rtMassa. Yankee tar dig och kastar dig upp i luften och fattar dig på en hötjufva, då du kommer ner! Sambo tick emellertid ej anledning blifva missnöjd öfver hvad som inträffade, utan syntes rätt glad olvor alt