Så går det till. Novell af PiLGRIMEN. (Forts. fr. nr. 18.) Måtte vi ej, genom den karakteristik vi öfver honom uppdragit, hafva uttrottat läsarens tålamod. En af författarens i allmänhet, svaraste uppgifter ar att under sina karaktersskildringar undvika atv troffas af alltfor många sidohuga af kritikeus blottade, skarpa. uddhvassa svard. An anklagas man att hos sina hjeltar och hjellinnor inlagga en öfverdrifven fullkomlighet, an åter att genom en al!tfor mork fargläggning, alltsor starka skuggsidor, från dem afvanda det päraknade intresset. Som dessa omdömen till storre delen åro beroende af den individuella uppfattningen, är det snart sagdt omojligt, äfven sor en större formåga — huru mycket omojligare då for en mindre! — att hårutinnan kunna uppfylla allan rättfärdighet, då man ej eger ew europeiskt namn, under hvars praktiga, gyldene skylt man oforsarad kan tillåta sig hvilka målningar man helst behagar. Hvad skildringen af Theophil i vår anspråkslösa berättelse beträffar, så frukta vi att han blifver uppförd bland kategorien af fullkomligheter, ehuru det ingalunda varit fsörsins mening (som, i parentes sagdt, ej tro: på någon mensklig fullkomlighet) att