Helsingborgs-Posten – 10 februari 1862, sida 3

Pianot i salen tillhörde ej henne ensamt; hennes mor, Eiva och Theophil spelade på detsamma, äfven Henriette ibland når hon någon gang var på Björkudden. Nu uppslog den raske Richard, medelst tillhjelp af hammare och hoftång, packlären, och under tiden examinerade Kapten Liljefell bonden, som ej visste mer derom än kapten sjelf. Emellertid hade Richard och Theophil ur dess förvaringsrum lyftat instrumentet, hvilket till det yttre var ulmarkt prydligt och väl arbetadt. Skall du ej försöka det? frågade Theophil. Hon fäste en blick på honom, sin mor och sin far, som lydde så: ?Låt mig få vanta tills jag kommer för mig sjelf.? Man talade ej vidare derem. Emellertid affärdade man bonden, som var boende i närgränsande forsamling, sedan man på julaftonen gifvit honom. riklig sorplägning. ?Nu skola vi ha pianot på det rum som fått det till skänks?, menade Richard. Och båda bröderna buro upp detsamma. Under det Astrid gick ut i köket, der hon tog hand om den lilla anrättningen, sade Theophil: vhon bör väl sjelf vara den första som försöker det, men nog har jag stor lust att sedermera pröfva det. vpet är ej värdt alt göra någon affär af den här händelsen, yttrade Liljefell; att gifvaren vill vara okand kan man ej batvisla, och derföre må han få sin vilja fram.?