ningen serskilt utsatt 6 procent med bewilninggs afdrag, få funna wi ej inse annat ån att råns tan å sådan skuld fortjarande måste blifwa 570 Procent få långe det skuldebrefwet år gåls lande; fordringsegaren naturligtwis obetaget att uppsäga lånet derest ej godwillig öfmerends fommelse fan träffas om skuldebrefwets om strifning i enlighet med de nya förhållandena. (Jönkbl.) — Representationsfrågan. I Östg. Kors respn läses: 7GH. erc. justitie-statsministern, frih. De Geers swar wid öfwerlemnandet af petitionen i representationsfrågan har icke kunnat annat än wäcka bos alla reformwänner ett ans genämt och lugnade intryck. En rådskammare har alltid många tillfällen att upprätihälla och bewara landets förtroende till sig; men aldrig ett förnämligare än då den har att uttala sig öfwer eller behandla stora principiella fambhållsfrågor, sädana fom t. er. den ifrågawarande hwarom partierna ännu äro jwäfwande I omdömet, under det att alla opinioner samdrägtigt erkänna reformens oafwisliga behof. Om den nuwarande rädskammaren redan och med allt skäl tillgovonjuter ett stort förtroende, fan juntitie: statsministerns nu afgifna swar ide annat än i ännn högre grad öka det. I den alltid owissa ställning, bwari wid behandlingen af allmänna ärenden ide allenast rikets ständer, utan jemwål rådskammaren, försättas, till följd af wår fyr: delade representation, war smaret på petitionen ett ide lått löst problem. Å ena sidan borde det uttrycda den öfwertvgelse, fom swaranden, säsom konseljledamot hoste, på samma gång det jemwäl å den andra icke borde förbise de fora rifsständen, fom ytterst hafwa fia den af. görande rätten grundlagsenligi förbehållen. På ett otwetpdigt sätt uppfvller swaret dessa båda wilkot. Ingen fan misstaga fig om justitie statsministerns, och, ifall han, hwilket man torde få antaga, konfronterat fig med de öfriga stalsrådsledamöterna, tädskammarens tankar. Os konstladt och öppet uttalar swaret reformens behof, til och med att juftitiesftarsminiftern deri ftåller fig sjelf till answar, hoc est äfwen res geringen, ifall han sörsummar något lagligt och hederligt medel, fom fan befråmja refors mens genomförande. Slutet af swaret håns wisar deremot på de fwårigheter, fom från rifsförsamlingeus sida, vå grund af def nuwas rande sammansätming, funna befaras. Alltnog, sådan det nu år, anse wi det winna om den fullfomligaste uppriktighet samt förtjent af oins ffrånft tillit, säwidt frågan beror af regeringen, hwarjemte det ide lemnar ur sigte en skyldig aftning för ständernas beslutande rätt. Wi draga ock den slutsats af detta swar, att reges ringen har för afsigt att till nästa rifsmöte framlägga ett på fria wal grundadt reprefens talionsförändringsförslag, men hwars slutliga öde — antagande eller förkastande — enligt hwad justitiestasministern också päpekat, — uteslutande ligger i de fyra rifsståndens händer. — Eldswäda. Från Magistraten i Ystad ingick d. 7 på f. m. telegram till Konungens Befallumgshafwande, af innehåll att eldåwåda utbrutir fl. 5 på morgonen, derwid ett bus på stora Östergatan nedbrunnit. Elden war läckt kl. 8 j. m. — Strandningar. Under loppet af år 1861 hafwa wid kusterne af Malmöhus lån frans dat 31 fartyg, deraf 2 Swenska oh 29 ut