Helsingborgs-Posten – 10 februari 1862, sida 3

yttrade denne, skrapande med foten, men hade för ofrigt något herremanslikt så i sitt säll som i sin kladsel. — Pom det hår är som Kapten Liljefelt bor? Jo), svarade Kapten, det har sin rigtighet.? Här är min forsedel.? Kapten tog den och laste högt. Bonden Sven Månsson i Ås af Tvills socken i Södermanland har åtagit sig att till slerr Kapten Liljefelt på Björkudden fora ett stycke packlår, innehållande ett nytt, af mahogny förfardigadt fortepiano. Frakten år betald. Stockholm den 21 Dec. 18 —. C. Reimer. Instrumentmakare. Astrids ansigte skiftade i rödt och hvill; hennes hjerta klappade — hon visste ej hvarsore hon var mållös som sin döfstumma syster. Vi ha ju ett sorlepiano, infoll Liljefelt litet misslynt. Richard var i ett ögonblick utom dörren, giantade på den till koket: Maja, tänd lyktan, bad han. Med tillhjelp af bonden lyfte han in den tunga packlaren. Kom hit, Astrid?, bad Richard, och läs hvad här står. lll högra gafvelrummet, läste Astrid. Antonia, som också stod vid packlåren, technade med handen. Det är meningen att Astrid, när hon vill, morgnar och aftnar, skall kunna spela utan alt behofva gå ned.? Det var som om den mystiske gifvaren kunnat gissa till en af Astrids tysta, gömda önskningar,