Helsingborgs-Posten – 10 februari 1862, sida 3

En viss forstämdhet aflöste den förra obesvårade glädtigheten. Kort fore aftonmalliden inträdde en betjent från Östanfors, lemnaude ett bref till Richard.. När pigan aflägsnat sig, bröt han forseglingen. — Han blef blodröd, stannade stum: midt på golfvet med brofvet och en tia banko i sin hand. Ujuru är det med dig, min gosse?? frågade Dora med moderlig omhet. Förtrytelsens tårar stodo i ynglingens ögon. Han lade brefvet i sin mors knä, under vexlande anletsuttryck genomognade hon det, och räckande detsamma sedan till sin man, som efter att under någon forevändning hafva aslågsnat Elva, laste högt följande: En liten julklapp till Bokhällaren från hans Principal. Nasta år torde det blitva mer om han fortfar att skicka sig väl. Johan Wallendorff.? Hvad gör du, Richard, är du tokig2? utropade Astrid, vill du rifva sönder sedeln? Och hon tog den ifrån. honom. morgon säger jag bestämdt upp: mig?, infoll Richard. Utan att en muskel rörde sig i Liliefelts ansigte sade han: Det gör du icke; men du tackar för julklappen.? Så lägger jag den midt för hans näsa i häfven i morgon, återtog Richard häftigt. Intet det heller?, bestämde sadren; vännu fyra år är jag din förmyndare, och jag kan ej tro? — tillade han med strängt allvar — )att du ej respekterar dessa mina saderliga rältigheter.? Richard teg och bet sig i läppen. (Forts.)