hals. YPappa får icke, sade hon med sin välklingande röst, med missnöje mottaga de gåfvor, som vår Fader gifver oss genom en broders eller systers hand — det är icke rätt, det är icke kristligt, tillade hon med ett tjusande leende. Sager du det, du lilla moralist! svarade han med omhet. )Ja, pappa, det säger jag, Huru mycket gaf icke pappa, den tiden pappa hade räd att gifva. Jag håller med Astrid, yttrade Theophil. vÅÄf alla s. k. dygder, är det ingen som, enligt min öfvertygelse, är inför vår Herre af mindre värde än den att gifva af sitt ösverflöd; det är en glädje, en lycka, ingenting annat — och så betraktas det äfven af Mamsell Carin. Det vet jag, fortfor han med värma, )att om jag vore, om jag blefve i betryck, så vore det ingen på jorden till hvilken jag så gerna vånde mig som till henne — när jag undantager min mor, tillade han, fästande på modern en outsäglig blick. pEj till din far?? inföll kaptenen med ett behagligt leende. vÄnnu heldre till min mor!? svarade Theophil, tryckande sin faders hand. Åter hördes steg i förstugan. yfvem kommer nu?? inföll kapten, då Richard öppnade. Hvad har du för godt att säga min vän?? frågade ynglingen. Ivem talar du med, Richard? frågade Fru Dora. Det är en bonde, sade Richard, och släppte in honom. ÅVJag skulle, mej förlof, ödmjukast fråga,