Helsingborgs-Posten – 7 februari 1862, sida 3

men återkom en fund derefter äfföljd af förbes rörde qwinsperson. Hustrun underrättades, att det war hon som skulle slagtas och befalldes att afkläda fig; — skrik oc) böner hjelpte bär ide — det arma offret afkläddes, och stacks under armen, på det att fåret efter Döden skulle blifwa espnligt. — Sedan bloden blifwit aftappad twånades liket och lades på en balmbädd, bwarwid armarne trycktes wäl intill sidan. Sedan allt blifwit tyst smög sig gesällen, som warit wittne till denna illbragd utan att wäga framträda, ut och begaf sig till närmast boende prestman, hos bwilken man i Norge är skyldig att genast anmäla dä dössfall inträffat, och ber rättade tilldragelsen. Under det gesällen ännu war qwar infann fig jemwäl mördaren och in: berättade i en sorglig ton det den olyckan bändt bonom att bans älskade bustru aflidit. Prets mannen beklagade sorgen och under det ban söfte trösta od) uppmana bonom till uudergifs wenbet, tyckes han erinra sig att mannen hade fin wåg förbi lånsmannens bostad och anmors Dade bonom derfjöre att mediaga od) till längs mannen emot bewis lemna ett bref fom innes boll ett wigtigt dokument, detta lofwades, — brefwet strefs och ett förre papper inlades Ders uti, pywarefter detsamma öfwerlemnades til mannen, fom ganska rigtigt dermed infann sig bos !änsmannen, hwilken, fom man lätt fan finna, wid genomläsandet af brefwet blef ytterst förvånad, då detfamma defanns innehålla: SIjwertemnaren bäraf bar i natt mördat fin bustru, wittne finnes bär, grip bonom genasi, — hwilket oc skedde. Hwad fom widare före kommit är ännu okändt. Att den biträdande qwinspersonen jemwäl blifvit häktad, fan man antaga för aifwet. Dessa uppgifter bafwa blifs wit ess lemnade af en nära norffa gränsen bos ende person, hwars ullförlitligbet wi icke hafwa skäl att betwifla. A—— — —