Helsingborgs-Posten – 7 februari 1862, sida 3

som hvilar på brors hjerta är hans eget.. jag ville så gerna7, sade han med en låt vek darrning i rösten, gifva en kärleksfull varning, Tank icke på den förbjudna frukten! tillade han med eftertryck. Jag vördar för mycket min gamle vän och lärare, för att lätsa det jag ej förstår hvad han menar, hvad han syftar åt — och äfven hvem?, här höjde han rösten, som ingifvit honom dessa misstankar.? Bror menar att den blinde ingenting kan märka.? Jag menar att far har ett öga som ser mer än två par andra.? Carin! inföll prosten; Ja, jag vill ej förneka att det är hon som väckt mig på dessa oroande tankar, och att jag omt deltar hennes bekymmer för vår unge vån.? Ett hoppades jag likvisst, svarade Theophil, i det att en lindrig brytning i rösten förrådde ett återhållet missnöje; eit hoppades jag likvisst: att så väl Prosten Zellerman som hans dotter skulle tillräckligt känna Theophil Liljefelt, för att ej härutinnan göra sig någon onyttig oro.? Misskänn icke dem, genmälte den gamle ömt förebrående, som mena dig väl? Det betviflar jag ej, ålertog Theophil med vekare ton; 7men nog bör både du, gamle man, fortfor han rörd, och hon veta, alt det icke någonsin kan falla mig in alt vilja gripa till mig en förbjuden frukt.? Du vill icke, sade Zellerman med eflertryck, men menniskan är svag.? PEj svagare än hon vill vara, återtog Theophil med en stark energi i rösten. Ä ?Son, son, en starkare farkost har lidit