Helsingborgs-Posten – 3 februari 1862, sida 3

sköld, förlorade tidigt mina föräldrar, då min mans far, gamla Bergsrådet Liljefelt, upptog min mig som fosterdotter.? y förtroende sagdt, skrattade Liljeselt, måste jag berätta baron, att jag mer än en gång under min heta ungdomstid svettats för hans skull.? v)et är en fullkomlig nyhet för mig,? smålog hon, — han gifte sig ju sedermera med en holländska, som aldrig trifdes i Sverge? vJa, vsvarade Stjernsköld, — och till följe deraf har General Ehrenflykt i alla sina dagar fört, om jag så får säga, ett ambulatoriskt lif — — varit än i Sverge, än utomlands. Vi återkommo både han och jag med samma ångfartyg forliden höst.? Han är ju enkling ?? frågade Fru Liljefelt. ?Ja svarade han lakoniskt. Hastigt kastade Theophil om ämnet i det han oformärkt förde samtalet på Stjernskölds vistande utrikes. I början gaf den sistnämnde korta svar, men allt mer och mer upplifvad genom den uppmärksamma tystnad och de intresserade blickar, med hvilka man tycktes afbida några närmare upplysningar, skildrade han på det mest pikanta och färgrika språk, de scener han utom fåderneslandet, såväl i menniskosom naturverlden bevittnat, hans lilla auditorium glömde huru visaren på uret med hvarje framskridande sekund erinrade om tidens flykt. i Det var vackert att se huru Astrid på sitt teckenspråk återgaf så fort som Stjernsköld talade hans berättelse för den döfstumma systern,