ljus, kom sedan tillbaka och tecknade åt Antonia: Kom du med mig i förmaket, så skola vi spela schack — jag är ej road af sådant der klink.? yhullret i smedjorna är väl mer harmoniskt?? småskrattade Liljeselt. Ja, det tror jag, svarade han gladl. Ifrån pianot ljödo nu de mest hänförande toner, hvilka först uttryckte något oroligt, söndrande, liknande missljuden och striderna i en med sig sjelf och sitt öde obelåten själ, men öfvergingo så småningom till någonting bedjande, fridfullt och ljuft. Ingen hörde huru tvenne personer skrapade snön af sig i förstugan; slutligen öppnades dörren och Baron Stjernsköld åtföljd af Theophil inträdde. Det blef allmän rorelse. Efter de vanliga helsningarne yttrade Stjernsköld: vrTheophil har ätit middag hos oss i dag, och jag kunde ej motstå begäret att göra honom sällskap till han trefliga hem.? yherr Baron är alltid välkommen i min tarfliga bostad, svarade Liljefelt artigt. vvi hade så när blifvit förtrollade i före stugan, återtog Stjernsköld, i det han fäste en talande blick på Astrid. 0vilkorligt tänkt jag på mythen som berättar, huru stenarne vid ljuden af Orphei lyra fingo lif. Hvarföre har aldrig Fröken Astrid velat försöka min systers piano, det är verkligen ovanligt godi, fast hon sjelf, stackars liten, är en klen pianospelerska? Jag spelar helst när ingen hör det utom de mina, svarade hon rodnande. )Fröoken kommer mig att göra en lika smärtsam som oväntad upptäckt.?