Helsingborgs-Posten – 27 januari 1862, sida 2

tera en militärstyrka. Ått Norralaboarne ins galunda bättrat fig vå de sednaste tiderna ers far man af den i Söderhamm utkommande tids ningen Qelfingen för den 10 dennes, hwari berättas följande: Redaktionen har fått fig meds delodt följande från trowärdig person: Juldagen Fl. omkring 9 vå aftonen, inrträffade att bondesonen Hans Larsson i Längbro by under gåendet hem träffades af 2:ne Norralaynglins gar, fom flogo omfull honem och borttogo hang mössa, hwiken både då och följande morgers förgäfwes söftes. Derefter träffade de en annan ensam vnglina, hwilken de gåfwo ent flag uns der ögat med, säsom det tycktes, en blpkula. Ett stycke derifrän upphunno de ånnu 2:ne andra ynglingar, fom inwåntade dem, troende dem wara Tornögossar. Desse blefwo först anfalle na med blipfulor; men undweko slagen, hwarefter de blefwo skurna i halsen. — Man åt öfwertvgad, art den eneaf bofwarne mar hemma: vtterk i socknen och den andre i en aj de öfra bvarne i Notrala. I sammanhang härmedfär berättas, att Norralapojfar under juthels gen infommir till en beskedlig bondes gård i Källene Ov, Norrala socken, der de pålräffade dötttarne till Göran Chrisloffersson kiggande i samma rum. Den ena af dessa blef illa slagen wid knåct, få art bon lidit mycken wärk och måst intaga fången. En viga hos bonden Mic fel Mickelsson i Borg blef ock illa tilllpgad i ansigtet. Så förfärliga dessa tindragelser oc åro, fär man ide mycket undra på dem, iv de bedrifwas af Norralaboer. Ett rykte will säga att, om icke wåldsamheterna i Rorrala snart uppböra, erna Enångersboerna, af hwilka Åt wen en och annan der blifwit öfwerfallen, ins gå till landåböjdingeembetet med en klagoskrift 1 samma anda, fom Törnöboernas protokoll. Att oroligheterna emellertid kunde stillas år fås kerligen en allmän önskan, jå wäl förde oms fringliggande socknarna, fom del Norrala freds ligt sinnade sjelfwe.