— Musikenthusiasm. En stor musikwän förwånade en dag en af fina befanta dermed, att ban bar fin wenstra band i en guldram. ufnwad har då det att betyda? frågade en wän bonom. — AA! min mwäån, swarade ban par tbetistt, denna band bar baft den lyckan, att nyligen blifwa tryckt af Jobanna Wagner, od sedan bar jag lätit göra en ram till tensamma. — En mycket blygsam ung man fom til fönstret å en brefexpedition och frägade befgms rad den tjenstgörande posttjenstemannen: Ar der tilläfwentyrs ett bref till mig? — jag beter Carl Newmann. Förtrytfamt frågade den er: pedicrande: Ar ni poste restante?? — Ad nej, menade den förskräckte frågaren, — 7Ka: tb olif. — Theaterskandaler i Paris. De låttrörs da Parisarne bafwa i dessa dagar nästan glömt striden mellan England och Åmerika för uthwisslandet as Edmond Abouta nyaste stycke retana vå Odeonteatern. Edmond About år en talangfull ung man, fom på fort tid har förskaffat fig ett namn och följaktligen äfwen många afundamän. Han är terdeles wål an: skriwen wid hofwet och fungerar fom en flagg officiös följetonin och pamflettist; ty han år icke heller främmande för politiken och har bland annat skrifwit Om den romerska frägan. Det klerikala och det demokratiska partiet, fom ifyns nerhet warit föremål för hans sarkasmer, bar nu begagnat sig af tillfället för att bämnas, och alla Parisertidningar, Dpinion nationale ensam undantagen, följa eremplet och angripa Gacrtana. Stoycket skall dot ide wara få då ligt, men innehället år temligen utislitet och upplösningen mydet olycklig: En äldre neavos litanare har tagit fig en ung, wacker hustru; en ung adelsman gör kur för henne; den äkta mannen blifwer öfwerfallen och sårad; för ett hämnas på den unge adelsmannen angifwer han honom fom den skoldige, och den unga hu: sirun, fom wet att adelsmannen år oskyldig, förklarar till wedergällning bärför inför alla, att bon älskar honom. Saken går fin gång och adelamannen skall afrättas under den unga hustruns fönster, då den werklige mördaren frivilligt angifwer fig — den åfta mannen dör, och då ridån faller, bar man grundadi bopp om, att adelsmannen, då fors getiden år förfluten, skall blifwa belönad med den unga enkans hand. Wid första represen tationen hwisslade man blott, men wid den ans dra fom det till bandgripligbeter bland ÅMår darne: örfilar gåfwos, urmaningar följde derpå, och några af de bullersammaste arresterades. Den skådespelerska, fom gaf Gaetanas roll. föll i werklig jwimning och måke bäras ut af sina medspelare, hwarpä ridän föll. Till oc med de tillstörande gatorna woro uppfyllda af men. niskor, hwilka efter bästa förmåga slöto fig till demonstrationerna inne på teatern med hwisslingar och rop. Kejsaren, mot bwilken detta ockffå är att betrakta fom ett flagg demopras tion, skall hafwa tagit fig Abows olycka mycket nära. Om dessa uppiräden skrifwes piterligare från Paris den 7 dennes: Dagens stora händelse är de bullersamma uppträden, hwilka Quartier Latins lättrörda innewånare tillställa på Odes onteatern. Studenterna i Paris, hwilka lätt blifwa entusiasmerade, liksom den studerande ungdomen öfwerallt, tåla ide, att åiskillige författare med talang bafwa ställt fig såsom partisaner framför den fejferliga örnen, och då den bekante författaren Edm. About år en ar dem, fom mest fasthänga wid kejsardömet od fom ifrigast befåmpa vurandefribeten, hade de unge männen med ifwer grivit detrttilljalle, som erbjöd fig, för ar fasta fig öfwer honom. För några dagar sedan skulle man uprföra hans nya stycke, Gaetana, och studenterna beslö:o med ahledning deraf att uthwissla stocket, ans tingen det war godt eller dåligt. Polisen wisite besked derom (bwad wet icke polisen i Paris?), oh i den med menniskor uppfyllda teatern funnos icke blott hwisslare utan äfwen en mängd klappare, od från der offentligas sida hade alla försigtighersmått blifvit widtagna. Allt detta tjenade dock till intet, och sedan den förs na scenen spelats i stillhet, började ett förfärs ligt owäsen, som fortsattes ända iill styckets flur, få an stådespelarne knappt kunde få ordet. Wid nästa tepresentation tillgick det på samma sän, och wid tredje representationen i gär afs ton war owäsendet ännu starkare ån förut; publifen sjöng i för Mirleton, Mirleton, slungare under dundrande skratt affischer, bil: dade i form af vilar, skrålade å bas Pauteur, a bas About, å bas Marebout? o. s. w. Ds måtten det war ånvo så starkt. att man. få art