Helsingborgs-Posten – 20 januari 1862, sida 3

som hon bar nast förlofningsfingret ; hon sleg upp och satte sig bredvid honom. Tack! sade han med mildrad ton och en god och trofast blick, i det han fattade hennes hand. Henriette, svara mig på en fråga 2 Hvilken da 2? ÅTycker du dig hafva handlat ratt i dag 27 Jag forstår ej din mening, svarade hon rodnande. Jo, du förstår den så väl, sade han långsamt, djupt blickande in i hennes ögon, som vore den skrifven på min panna. Men för alt undvika alla vidare omsvep, säger jag dis oppet, alt da kvappast under det år vi vazit forlofvade sårat mig så djupt som i dag, och det villmycketsäga...du har på ett eklatant satt visal, all du icke bryr dig om -att behaga din fästman.? Jag trodde icke, sade Henriette, vatt en allvarlig och stadgad man som du är skulle lata silt lynne bero af — en shawlett och en klädning. Och hennes i sjelfva verket bildskona mun drog sig till ett hånfullt leende, Yredens rodnad upplossade på hans kind, men esler ett litet uppehåll svarade han med sjelsbeherrskning: Du bor veta, att det icke är klädningen, och shawletten som ådragit sig milt missnöje — jag har icke ens tänkt på dem — men skulle jag vredgas. så vore det på min sastmo, som begagnar dessa lumpna ling för att i dem säga mig: huru jag for dig ser ut ar detsamma, blott jag är skön och behaglig for anudra.? (Forts. — —