strar finnes ingen fom förstär sig vå krigsangelägendeter, det weta wi bestämdt, och icke m:r Simen Cammeron utan general Scott tills fommer åran af att bafwa organiserat de norra staternas nuwarande stridskrafter. Wi bekla ga derföre, att den gamle krigaren af hög älder och swag belsa bar sett fig tvungen att ned lägga fin wärdigvet, säsom bögste befälbahwvas ren (nätt till prefidenten) för de Förenta Star ternas armet, men wäga hoppas att han funnit uti general VPCtelan en wärdig esterträdare. M:r Lincolns förste minister, slatssekreteraren för utrikes angelägenbeterna mir W. Seward. ar onekligen en af Förenta Staternas nu Iefs wande dugtigane stotsmän. Han besitter uti tifbet med generat Jefferson Dawis en stor fas raktersfastbet, en bög Arad af moraliskt mod, en fullkomlig fännedom om sitt lands förbäls tanden och ullgångar — mycken slugbet och menniskofännedom. Han år stolt oc förstär att ingjuta allmän akining för fin person, men under ett förekommande fått döljer ban fin hnoltbet bättre än Jefferson Dawis. Han är en farlig fiende och en pålitlig wån. För att nå det mål, ban eftersträfwar, är ban ide mg ra nogråfnad an den sydliga konfederationens president ut malet af de medel, ban dertill brufar. — Fordom war ban temligen wänligt fins nad emot England, men det engelska kabinettets intriger under den sednare tiden, och den eus gelska nanonens wisade önskan, att fe den fruts rade spliurmgrn af unionen werkliggjord, har uppwäckt bang rättmatiga, eburu kanske ide få fioft ädagalagda owilja mot England. Norrige den 7 Dec. 1861.