Helsingborgs-Posten – 8 januari 1862, sida 3

dom, rinaa afkastning. Genom mig sramställer Wallendorss till pappa den sorsragan, hnruvida pappa skulle vara hagad att nästkommande Oktober månad, såsom förvaltare af egendomen, med sin familj flytta till densamma ? Vilkoren, som erbjudas, aro följande: i penningar 200 rdr banko, 10 tunnor spanmål, fria husrum, ved och mjölk till husbehos samt inkomsten af trädgården, slagt. ett par hästar sodda och åtskilliga andra förmåner. Dessutom forbinder sig konsuln att löna den sjenstepersonal som fordras i och sor gardens räkning. I håndolse pappa antager förslaget, önskar egaren att Kontraktet må uppgoras på fyra är. hormanernasaga sig sjelfva och sammandraga sig alla kring en enda punkt, den pekaniera fördelen. Men obehagen äro måhända öfverväsande. Huru forödmjukande det för min ädle far skule blifva att som förvaltare bebo en gård, hvilken tillhört dess egen far, och nära den herrliga bruksegendom, der den i perspektiv rike ynglingen framlefvat så många lyckliga dagar, kan jag fullkomligt fatta. Konsul Wallendorffs karakteristik kan uppdragas med det enda ordet af penningearistokrat. Han njuter här på orten det anseende som af nutiden beskäres rikedomen. Öfver hans antecedencia hvilar något dunkelt och oklart. Hvad mig enskilt beträffar får jag uppriktigt säga att mannen är mig vidrig, och i det fallet tror jag att det är en synnerlig otverensstammelse oss emellan; ty jag ser tydligt att han ej kan fördraga mig: han har i allmänhet en stark antipati för prester. Att det ej blir angenämt för pappa att med denna man komma i närmare be