hassogal, och här, fortfor han saktare och visade på en smal gångstig, som ledde in åt den täta småskogen vid stranden af bergsstrommen. här går vågen at bryggan som for till Ungern, ty vi aro här nära gransen.? )amerna sågo frågande på den till tjenare förklädda grelveo, som framträdde till dem och sakta och ifrigt hviskade med dem. Vi maste fortro oss ät honom,? sade urefven nu halfhogt, han kan icke här sorrada oss, ty Ingen finnes här utom vi.? Yan, vande han sig sedan till Feodor, kan man hafva fortroeude för er, kan man bygga på er? Feodor log och visade sina blodiga sonderrisna händer. he blöda för er! sade han kort. Jag sror, ni år trogen och hederlig, forlfor grefven, hör derföre. )Vi aro icke hitkomna för all se edra kapathers vilda skonheter. Forvista fran läderneslandet. sredlosa fly vi från bemmet. IlöÖga snyftningar från flickan albrot hanom. Flickan grater, sade Feodor hastiut, hvarfore grater hon 27 Hon gråler?, sade grefven, voch hans stamma darrade af rörelse, hon gråter ofver silt forlorade fallna fadernesland. öfver Poens olycka. Men hor mig till slut. Ni synes mig vara ädel och tapper, och derfor vill jag helt och hållet förtro mig åt er. Jag är icke den jag synes, jag är grefve Dombrowsky. Mitt namn år farligt för mig )ch de mina, ty ett domslut af kejsaren forisar mig till Sibirien och min familj från emmet for-alltid. Vi halva flytt för att dölja ss. Okända kommo vi hit, och om vi kunna sverskrida gräusen och uppnå min svärsa