begifwa sig till Stockholm för att med swenska generalfälttygmästaren öfwerlägga om de årens den, fom warit föremål för artillerifomitns bebandling; och hr Fleiscber medföljde onungens svit på ditresan från Kristiania. — Syitsbergs eyveditionen. J engelska tidskriften Alhenxum lases: Wi fåsta upp: märfsamheten på ett under Torellska expeditiv: nen till Spitsbergen förefommet faktum af wigt, nemligen ac man på dessa dar ffjutit 7 renar med klippta eller markta ö on. Som dessa res nar ej gerna kunnat tillhöra lappar, så måste de ha kommit från Siberien iu NovasSemlja och derifrån funnit mågen aul Spitsbergen. Detta skulle antyda art mellan RovasSemja och Spitsbergen skulle finnas nägra annu oupps täckta dar, enär afståndet år sor fort för dd: sa djur att tillryggalägga utan toda. Samos jederna märka fina renar på famnen fåt fom lappaorne. Norska jägare i Dammerfest vms tala ett lifattadt fall. Swensk krigare i Amerida. J Norrs föpings-Kurten hases: En f. o. ardist B. lemnade för några är sedan Swear, att sofa sig i det rörtofiwade landet Amertka en bättre ue fsomm. Det art dot temligsn smatt med törfös fer att bit faptrafift. DÅ friget brast lon, fom bone swenska wikingadlod t rörelfe, yxan flängs Des i wrån och han grep tiu musköten, fomias de friwilliga oc exerccrade med dem af bjere tane lust. Dels med anterning af dessa mert ter od) bete af brist på dugligt befäl, fick ban snart anställning såsom lojtnant wid förbundar bären, ber hang mid gurdet förwärswade milt: lärtsta tusigter etter fort tid staffade honom forst favteneoch sedan majorsepauletterna. Efter Lerintonslaget förde hun beräler på någon ör. lorad pol, der pan elt tuome sann sig om ringad af en ojwerlågsen fiendelig fiyrfa och mane kapitulera. Redelterna wisade fig gansta byggiqa, det simpla sfolfet fick På fit heders ord att icke mera släss emot dem, gå bem i fred till sut land igen, men osficetarne sago de sigetwunaqna att behålla som fångar YIar mas jor, som fornam Hdetra, skyndade sasom en vil uppför trappan till öra wåningen ar fin hög: qwarter od) borjade i bau att urbyta majorgs foftymen mor en simpel soldatmunterng Me Dan han fom vast war i farten med fin meta morsos, kommo rebetierna inrusande I rumme: od) magade ifrigt efter majoren, Söker m ce ter majoren, sa so fer ni forgawes, Han kupade 1 örrgar och ber ligga pans fläder, sade den alldelee ide förbluffade B., hyxcilken i det ban hopknappte solvatrocken pekade pa Aerjoden af imajoren, fom läg i em bög På pole wet. Hans fallblodiga Hvarfaferher imponerade få på rebellerna, ott de läto honom gå fin wåg mer be oiriga, men fom han ej tilbörde gemene man, få anfig ban fig icke bunden af negot hedersord, utan drog t fält, ja snatt han får ny uniform. Se ne ne — — öÖ ivdhoim.