Helsingborgs-Posten – 16 december 1861, sida 3

—————. AQr r Rummet, hraruti Feodor befann sig, tyckles vara det innersta af hela byggnaden. Väggarne bestodo af runda trädstammar, fogade tatt intill hvarandra, och springorna voro tillstoppade med mossa. Omedelbart intill ena sidoväggen voro två sängstallen uppslagna — om man så vill benämna en traglik ställning afen bräda, hvars bada ändar voro stödda genom vedstockar, under det att den inre sidan af stållningen var fastspikad vid väggen. Något halm och mossa tjenade till hufvudkudde och bevisade, att de sofvande åtminstone icke blefvo for väl vanda i sitt läger. I bakgrunden af rummet befann sig eldstaden, och hyddans tak var alldeles nedsvärtad!. Den i rummet fritt sväfvande röken visade, alt husets enkla befolkning ansett en skorsten eller kamin öfverfodig, och att ell och rok mäste afdunsta i kammaren. Eu öfver dorren anbragt sonster var det enda upplysningsmedlet, visserligen tillrackligt för en ko, uågra getter och får, hvilka blott voro skiljda från den menskliga boningen genom en tunn bradvagg. som dessutom knappt vår halllen så hög som rummet, och som var alldeles hög nog för att tillåta kon, all lägga sitt hufvud ofver den och genom ett angenami räåmande förkunna sin alskvärda närvaro för sina menskliga grannar, eller kanske också kasta en vemodsfull plick på den från henne tagna mjölken, som ocfann sig utr trädskålar på ott bord midt uti rummet. Fastad vid fyra streck nedhängde från taket en fyrkantig trädlada, innehållande halm och mossa, och hvilken genom ett latt vidrorande försattes i en vaggande rörelse — detta var den i dessa trakter brukliga barnvaggan. (Foris.)