Helsingborgs-Posten – 16 december 1861, sida 3

— 2272e—— —— ——— — — en af zigenarne, men ur stånd all i mörkret fast och säkert fatta tag i den rörliga, saklande gestalten, ock grinande och hanande bortsprang den gripne och bortilade bland klipporna ; än upplyste blixten en annan jägare, som i raskt lopp fallit osver en sten och förgafves bemodade sig all Uppresa sig. Deremeilan skallade ropet: Grip folket! och åter: ?:ly, Sintetolk fly! Nu ljod i sjerran ropet: Feodor, Feodor !? vSasella ! ropade Feodkor, Satella, jag kommer! och raskt ilade han efter ropet. Då lossades ett skott, ett enda jemmerrop följde — Feodor var sårad i skuldran; med möda släpade han sig vidare, klättrade uppför höjden och inträdde i den tjocka skogen. Men han kände sina krafter aftaga och blifva svagare, det susade för hans oron; han vacklade hit och dit, slutligen störtade han sanslöst omkull. Det var tyst i dalen. Ropet och skriket tystnade, klippdalen var öde och osfvergilsven. — Ovädret skringrades, morgonen begynte all dagas, och dagsskenet visade för de annu qvardröjande gränsjagarne den tomma, osvergilna platsen De cingo hem, förbannande zigenarebandets klokhet och snabbhet. Ännu alltjemt var det tyst, och den klara solen belyste klippspelsarne, då två männer kommo åkande i en liten vagn. På den enes rop höllo de små bergshästarne inne i sill raska lopp och den ene mannen sade till den andre : Yhet tycktes mig, som jag hörde jemrande och stönande der borta i skogen. Hörde du intenting?? -t Båda lyssnade uppmärksamt, och plötsligen sprungo båda ur vagnen, ty de hade på den framskjutande klippan tydligen hört en menniskas qvidande, och med den medlidef fÅ 1111