Helsingborgs-Posten – 9 december 1861, sida 3

HHwarjebanda. Afskedstal hället af magister Karl Loffman i Ny kyrka Wermland den 6 Fobruari 1786: )gåsom min tid nu år all och min stund förs sluren, få unnen mig, mina wänner, ett ögons ouck att tala och lida ännu. Lät mig få gå intill eder ännu en gång, innan jag måste säga med Job: Si jag går all werdenes wäg; och med Josua: den wåg jag aldrig återkommer. Ja! år mig tala, jag skall ide wara widlyflig. Läat mig tala wid min Gud. Tack du min Gud! för hwar stund wi warit tillopa i Dels ta hus. Det bar warit fom det kunnat ibland; men du har doc warit en stor Gud. Wi haf: wa bedt om uppehållswäder, och att molnlhims len skulle dragas öfwer jorden och det har sketi. Och fi! uu heter det: Jag går all werldenes wåg, den jag går; så går jag ur denna Prediks sstol; den går dock aldrig ur mig. Ja! I mös drar och fäder, fom hafwen mött mig med edra barn, J kommen aldrig mer till mig. Si jag gär all werldenes wäg, den jag ide återfommer. J fom hår utanföre begrajwen edra döda, nu sommer min fot aldrig mer på edra grifter — — med kyrkan och hwad kyrkan tillhörer herer det: fi jag går: m. m. Du socknens hes