Profesjor Theodor Mundt bar den 30 på e. m. aslidit i Berlin af ett slaganfall. Theodor Mundt war ett namn, som intager en hög plats i de senaste decenniernas fulturse historia. Han föddes i Potodam den 19 Sept. 1808, studeade wid univerfitetet i Berlin och tillhörde då Hegels, af ett egendomligt sträfwande utmärkta skola. Då han federmera, fås fom ansedd tillhöra der s. f. Åunga Tyffland, ganska mycket hämmades i fin linerära werksambet, genomreste Han flera Europas tänder, hwarunder han en längre tid uppehöll fig i Paris, der han fom i ett närmare förhållande till flere lärde. Sedan han derefter bosart sig i Bers lin, gifte han sig med den under namner L. Muhlback bekanta och frejdade förfarnarinnar, hwarefter han började ulgifwa noveder och fris tifer. J fin Madouna söfer Mundt att till en helgjuten komposition sammanföra de nva seciala, politiska och religiösa iderna. J fame ma anda arbetade den af honom grundlagda journalen: Den litterära Zodiafan, til bwilken flera frejdade lärde lemnade bidrag, nen som sedermera blef förbjuden, till följe ar den oppositionella stämning, fom den intog. Ef: ter någon tids wistande i Jena och Weimar, utgaf han, på föranstaltande af ministern von Altenstein, Knebels litterära manuskripter och brefwerling. Dev mest betydande af hang ar: beten Under denna tid år hang minnesskildring af Gbarlotta Stiegliiz, hwari han på det mest gripande fått framstaller denna fin olyckliga wäninnas bid. Efter en läng werksamhet fås fom privatlärare wid universitetet i Berlin, fals lades Mundi, år 1849, till professor i Linera tur och Hiftoria wid universitetet i Breslau, men förflyttades åter, år 1857, till univerfitetåbibliothefarie i Berlin. De flesta af hans we. lenskapliga och litteraturhistoriska werk förflrifs wa fig från hang afademiffa bana och hafwa upplefwat 2 a 3 upplagor. Han bar äfwen utgifwit en mängd politiska flygskrifter, fom djupt ingripa i dagens frågor. Hans ffildrins gar af politiska omständigheter och personer äro hinills icke örwermäffade. Hang egendomliga känslighet, mångsidighet och ofta ett mystiskt djup i filosofiiens historia genomtränga på det lifligaste dessa skrifter. Mundis sitorka, säsom skrifiställare, ligger förnämligast i skildemgen af karaktärer. Den fog mopoliliska godsintheten i hela hans wåfende gjorde honom skicklig, au fördomsfritt bes trafta fremmande folks egendomligheter, liksom hang utmärkia förmåga oc skildra, äfwensom hans sällskapsforbindelser, nästan i alla Euros pad hufwudstäder, satte honom iillfälle att se och höra mycket, samt att lefwande och klart återgifwa detta. Au hår uppräkna alla hang ——