Den Lifegne os LOUILSE MUnLBACG. (Ofrersättning för Helsingborgsposten.) (Forts. fr. ar 139.) Feodor låg utsträckt i gräset framfor sil tält, den eldiga, skona qvinnan satt vid hans sida, loljande med lagande blickar hvarje hans rörelse, hvarje hans ogoukast, och hon sjöng till zittran ljusva kärlekssanger. . Da närmade sig samtlige zigenarno i högtidiig ordning med gubben i spetsen. Fremling, borjade gubben, oppna dina oron och fornimm mitt tal. Nattens vga var oppnadt, da Siaterna funno dig sjuk och elandig i närheten af deras tall, med vansinuets ormar i din hjerna och med smårtans mask i dina ivelfvor. Och vi togo dig till oss och värdade dig. Nattens öga tillslot sig och utsläcktes, och natterna blefvo mörka och du var hos oss. Åter har det öppnat sig och du drojer annu hos Siaternas folk, hvilket sorjagat ormen ur din hjerna och masken ur dina inelsvor. Du har tillfrisknat, och jag tackar den store Anden.? peodor skakade sorgset på hufvudet och sade: ?Den store Anden var icke min raddare — han vet ingenting om mina lidanden. Ni allena nafvon gjort mig frisk, och om Jag skall tacka för lifvets börda, hvilken på