Helsingborgs-Posten – 29 november 1861, sida 2

2— 44— — ———— — skande blick bort till grytan der gumman satt, likväl ännu oftare till den sköna qvinnan, som, stirrade i det fjerran, och ej gaf akt derpå. Tre till fyra frodiga, nakna barn sprungo omkring, sköna som kärleksgudar, lekfulla och skälmska. Längre bort midt på ängen befinner sig en gladare och lisligare grupp. Flera unga flickor med vackert utseende, smidiga kroppar, ej mycket dolda af ett enda stort tygsiycke, utan vidare beklädnad, uppförde här en af de der vällustiga dansarne, hvilka endast södrens folk förstå sig på och fördraga. En yngling, hvilande sig i gräset, angifver på munkiga dansens takt och melodie, och fyra till fem unga män stå der bredvid, följande med giriga blickar hvarje rörelse af de retande flickgestalterna och under höga jubelskri skänkande dem silt bifall. Lungt och obehindradt beta nära derintill karavanens små hästar, och hvarken musiken eller skriket, eller de sköna flickorna kunna locka deras ögon från den foderrika ängen. jiu har den gamla vid grytan lagt fingret till munnen och gifver med ett skrällande ljud signalen att måltiden är färdig. Männen vid elden uppresa sig, flickorna upphöra med dansen och springa fram, den unge musikanten springer upp och skyndar med de andra till måltiden, barnen framila, under jubelskri, snabbt som blixten, och till och med hästarne upphöja ett ögonblick sina hufvuden och se med sina klara, kloka ögon ditåt, hvarifrån ljudet kommer. Endast den unga vid elden liggande qvinnan förblisver stilla och oförändrad på sitt ställe, utan att ge. akt på det rörliga lifvet omkring henne. ngRaskt pojkar!? hväste den gamla på det