Helsingborgs-Posten – 15 november 1861, sida 2

vllos låga själar, kanhända P väfven hos de högre! inföll Feodor hasligt. qä vi förstå hvarandra rätt, unge man! Ni menar med högre, sådana, hvilka blifvit till följe af en tillfällig börd ställda på en hög trappa i den menskliga yttre rangordningen. Man Jåt mig då säga, att just dessa hafva de äågstå tannvsuvww, att deras ögon ar förblandade af stolthat, att de saua sig öfver alla sina medmenniskor, såsom alltför obetydliga, undantagandes de, hvilka äro dem jenngoda eller osver dem i deras inbillade värdighet; hvarföre uppsökte ni dessa högheter 2 Feodor hade ej något att svara hårpå. Hvarföre, fortfor den andre lifligt, giek ni icke förr till dem, hvilka stodo er närmare i anseende till den yttre ställningen, hvilka förstodo bättre edra bekymmer, enär de mera närmat sig till deras egna, än till dem, hvilka ej veta af något bekymsamt i lifvet 2 Jag kan icke tigga! sade Feodor stolt. Och är likväl icke för stolt att begå ett bedrageri? frågade Radscky strängt. Men då han såg blygseln i den unge mannens nedslagna ögon, sade han mildare: Men låt nu detta vara! Jag har vid detta vårt första längre möte varit sträng och sannfärdig, för alt visa er, hvad ni har att vänta af mig. Nu beder jag er betrakta mig som en vän till er, som stadse i råd och dåd vilbstå till er tjenst.? Jag tackar!? sade Feodor kort, ty i sin fientliga sinnesstämning trodde han ej mera på ett kånslofullt sinnes uppriktighet. Gör mig nu sällskap hem till en lite aftonvard.?