Helsingborgs-Posten – 11 november 1861, sida 2

han skulle vilja sälja dem, för att dormed uppehålla sitt lif. Med en falsk ambition ansåg han vittnesbordet om alt sängudinnan besökte honom för heligt för verlden, och han ville, tyckte han, ickelåta sitt hjertas blodsdroppar strömma på gatorna för att vidare bortblandas med verldens orenlighet. Men han måste likväl lefva, ja, han fann det med rysning, han måste till och med äta för att kunna dikta. Således måste han tillbringa sina morgonstunder med att afskritva döda akter, för hvars lösen han bestred de dagliga behofven. Men denna sysselsättning hade dessutom något annat godt med sig. Den ledde honom tillbaka till hans började, men under sednare tider äsidosatta studium, juridiken. Han begrep att han i sin ställning behöfde ett brödstudium och han beslöt sig sordenskull börja med detta studium. Ifrån denna stund studerade han slitigt i de honom till afskrifning anförtrodda handlingar, gjorde sig till försvarare af den deri anklagade, och vederlade sina egna defentioner, icke skriftligen, utan talande högt för att sålunda öfva sig att offentligen hålla tal. Då han två år hade besokt kollegierna trodde han sig ej behöfva besöka dessa mera; äfven blygdes han icke för, att nu som känd lifegen åter sitta i auditorierna bredvid dem, hvilka en gång kånde honom som adelsmannen v. Kaminsky. Om morgnarne satt han vid sina råttegängshandlingar, och när han helt allena hade älit sin tarfliga frukost i det simpla herrberget, hvarest han hoppades icke blifva igenkänd af någon, emedan endast folk af lägre klassen besökte detsamma, återvände han hem, för att, vid sina versar och poetiska