Helsingborgs-Posten – 21 oktober 1861, sida 3

Alles ist sicher und Alles schlief ein. Liebe und Liebchen nur harren noch Dein! Men Feodor, likasom på en gång fattad af kärlek och lycka, uppreste sig och hans röst darrade af inre rorelse, då han utropade: ?Till henne, till henne måste jag ! En liten båt låg vid stranden, Feodor steg deruti; den gled bortåt vågorna. GREFVINNAN. Ett matt sken upplyste det höga rum, hvarest grefvinnan Kanthinka uppehöll sig. Allt antydde om rikedom och prakt. Tunga sidengardiner hängde framför fönsterna, dyrbara mattor prydde golfvet, och en dyrbar ljuskrona belyste de förgyllda tapeterna och de vackra oljetaflorna, hvilka i dyrbara ramar hängde på våaggarne. En behaglig vallukt spred sig genom gemaket, på bordet ångade elt thekok af silfver och dettas sakta porlande skankte åt det hela något fridfullt och angenämt. Den skona varelsen låg på en sidendivan. och den mycket åtsittande svarta kladningen kunde icke dölja de suckar, som mäktigt höjde den sköna barmen. Hufvudet var doldt i kuddarne, de långa, svarta lockarne slingrade sig omkring armarna och händerna, hvaremot hon lutade sin panna. Hon suckade, då och då förmärktes en snyftning, hon grat; hela hennes varelse tycktes upplösa sig i smärta. O, gud,? suckade han, vendast icke mera dessa qvalsulla tankar! Skall han komma 2? frågade hon häftigt. Han skall komma, han mäste komma; milt lif, min sällhet upposlrade jag gerna, endast han kommer ! (Forls.)